Jag hatar att tänka, jag hatar det här, jag vill bara det ska bli bra och allt ska bli klart. 

Varje gång du sitter brevid mig vill jag bara hålla om, pussa, krama, kyssa dig för mitt hjärta saknar dig, ändå sker det aldrig och det gör så ont.

Vet inte varför jag skriver detta, ska ändå sova och endast du kommer läsa.

I can see you looking at me,

your eyes tell me no desire

you haunt me in the mind

strike my heart like a flame

I am invisible, and your a secret

words of affection from your lips

saves me for a while

but then you leave and

I no longer exist in your eyes.

crush me or save me,

but dont let me decay,

for every minute away from you.

 

Feels like the sand is slipping through my palms. I try to grasp before the opportunity slips away but it all feels out of my control.

I just want things to be normal. I hate this.